Eugene Gladstone O'Neill, född 16 oktober 1888 i New York, död 27 november 1953 i Boston i Massachusetts, var en amerikansk dramatiker och son till skådespelaren James O'Neill.

Efter ett kringflackande liv som bl.a. skådespelare, teaterledare, journalist och sjöman och studier vid Princeton University 1906–07 inledde O'Neill sitt författarskap med några naturalistiska enaktare med inslag av drömstämning och ödesmystik. För sin litterära verksamhet utbildade han sig 1914–15 vid G.P. Bakers dramatikerkurs vid Harvard University.

Som organisatör och dramatiker bidrog han till den amerikanska teaterns förnyelse på 1920-talet, samtidigt som han utvecklade en ymnig produktivitet.

År 1936 mottog han Nobelpriset i litteratur. Hans konst mötte särskild respons i Sverige, och Dramaten i Stockholm fick rätten till flera urpremiärer (bl.a. av Lång dags färd mot natt 1956). Sedan dess utdelas årligen O'Neill-stipendiet för skådespelarinsatser vid teatern.

O'Neill led under sina sista år av Parkinsons sjukdom.

Källa: Wikipedia