Hans-Evert Renérius (pseudonym Hans Evert René), född 1941, är en svensk lyriker, litteraturkritiker och essäist.

Hans-Evert Renérius skrev i början av 1959 sin första lyrik. Han var inspirerad av Samuel Beckett, Jean-Paul Sartre och Saint-John Perse. Han skrev dikter och inlägg som kraftigt tog avstånd från USA:s engagemang i Vietnam. I diktsamlingen Poems (1971), finns flera dikter som tolkar författarens kritik. Han är också inspirerad av bland andra Gunnar Ekelöf, Karl Vennberg, Erik Lindegren, Tomas Tranströmer och Sandro Key-Åberg. Renérius deltog i Sveriges första skrivarkurs - på Biskops-Arnö 1964.

Hans-Evert Renérius genomgick under det tidiga 1960-talet en folkskollärarutbildning i Linköping. Han arbetade även som allmänreporter på tidningen Östgöten och publicerade sig under decenniet i olika tidningar och tidskrifter som Lyrikvännen, Horisont, Vår Lösen och som journalist på Lärartidningen/Svensk skoltidning Stockholm och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Renérius har forskarutbildning i litteraturvetenskap från Göteborgs universitet, teologisk utbildning från Lunds universitet, pedagogisk utbildning från Lärarhögskolan i Göteborg. Speciallärare. Han har varit adjunkt inom vuxenutbildning på Fjällskolan i Göteborg. Han är kyrkoherde emeritus och lektör för Bibliotekstjänst sedan 1976.

Under 1970-talet skrev Renérius Klassrumsbilder - en redovisning av intryck från ett nära pedagogiskt arbete i klassrummet. 1980 gav han ut den "ekologiska" diktsamlingen Jag förbehåller mig rätten att lyssna. Flera diktsamlingar har till kommit i Eastbourne, England, bland annat Eastbournes stenar (1998). Under 1990-talet publicerade hansamlingen Sportlyrik (1997), där olika idrottsgrenar beskrivs utifrån egen erfarenhet, som bandy, höjdhopp, tennis, bordtennis, utförsåkning och golf.

Självbiografiska skrifter är I gryningsljuset - en berättelse om det gamla Habo (2006) Orgelmusik från Habo (2009). Essäsamlingen Exodus Stillwater (2009) behandlar författarna Vilhelm Moberg, Dan Andersson, Stig Carlson, Göran Palm, Göran Sonnevi, Lars Norén, Sonja Anderssson, Simone Weil, Franz Kafka och Jean-Marie Gustave Le Clézio.