Jag skrev den här boken för 15 år sedan som en del av min egen bearbetning. Det var egentligen inte meningen att den skulle bli utgiven men jag hade rätt personer runt mig och detaljerade dagboksanteckningar som grund. För mig blev detta den bästa terapi jag kunde gjort, jag kunde lämna detta trauma bakom mig. Det finns egentligen en fortsättning men den existerar bara som råmanus i en gammal dator.