Måns Holst-Ekström bor i Malmö. Han är författare och skriver såväl skönlitteratur som kritik och sakprosa. Han är sedan mitten av 1990-talet en uppskattad föreläsare inom konst, arkitektur och design, och undervisar vid Lunds universitet. Holst-Ekström har tillbringat ett antal år i utlandet: Italien, Frankrike, Norge och Japan. En av hans senaste essäer, Châteaux disparus, temps perdus, ingår i konstnären Marie Anderssons Grammatica Officinalis från 2017.

Inte minst tankar om den upplevande kroppen färgar Måns Holst-Ekströms skrivande. I hans första roman, "...som Italien", finns en ambition att olika sinnliga intryck, och uttryck, ska behandlas utan konventionella uppfattningar om vad som bör uttryckas explicit och inte. Trots att många tabun brutits finns i svensk litteratur fortfarande en motvilja mot att ta till sig det (homo)erotiska. En kritiker menade att ett problem var "inte främst sexualskildringarnas [sic.] utformning, snarare den överrika förekomsten av dem." Här får både kritiken och romanen politiska undertexter. Bokens teman är, förutom sinnlighet och homoerotik, resan, Italien förstås, förlust, minne, sjukdom och saknad. Stilistiskt är den, som förläggaren och författaren Bo Cavefors uttryckt det: "Skör som Meissenporslin och hård som granit."

2001-2006 var Måns Holst-Ekström lektor i fri konst vid Kungl. Konsthögskolan och påbörjade där bl.a. det pågående konstnärliga forskningsarbetet ”Italomemer – föreställningar om Italien” (http://www.italomemer.se/). Ett annat konstnärligt, och litterärt, projekt är ”Espace libre”, tillsammans med Per Wizén. Det finns med i den norska antologin ”Meningen med sex”. 2005 arbetade han med en uppsättning av Xavier de Maistres pjäs ”Den spetälske från staden Aosta”, och var dessutom själv en av aktörerna. Theresa Benér skrev i en recension: ”Kroppen är […] ett tunt skal runt människans oanade sanningar.”