Jag är 66 år, gift med fem vuxna barn och bördig från Luleå i Norrbotten, Då bar jag efternamnet Granberg. Jag har skrivit en självbiografi med namnet ”Men jag är van att bli hel igen” med ungefär följande baksidestext:

Olika, varandra oberoende omständigheter resulterade i att jag som fjortonåring försökte ta mitt liv. Detta hände i slutet på sextiotalet när psykiatrins resurser räckte till för att ge vård och omsorg. Några månader efter kraschen vid gravkanten kom framtidstro och hopp mirakulöst tillbaka, med vilja och lust att ta mig an livet igen. 

Mitt skrivande har tagit sig uttryck i två diktböcker och uppmuntrats genom Björn Ranelid-priset år 2012. Om omständigheterna tillåter ska jag ge ut ytterligare en diktbok med mina senare dikter.

”Lyssna till den här berättelsen.”

Kjell-Erik Selin, Dagen

”Ett livsöde som griper tag.”

Jakob Carlander, Corren