Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (info), förkortning: NSDAP) var ett nationalsocialistiskt politiskt parti i Tyskland mellan 1919 och 1945. Partiet var tidigare känt som Tyska arbetarpartiet (tyska: Deutsche Arbeiterpartei, akronym DAP), innan namnet ändrades 1920. Partiets ordförande, Adolf Hitler, utsågs till Tysklands rikskansler av rikspresident Paul von Hindenburg i januari 1933. Hitler etablerade snabbt en totalitär regim, som blev känd som Tredje riket och NSDAP blev statsbärande parti i en enpartistat.

Samtidigt som DAP bytte namn till NSDAP den 24 februari 1920 i ölhallen Hofbräuhaus i München offentliggjorde partiet sitt partiprogram i 25 punkter där huvudpunkterna utgjorde upphävande av Versaillesfördraget, tillbakadragande av judarnas tyska medborgarskap och det som partiet kallade "stärkande av folkgemenskapen".

NSDAP ansåg att demokrati och laissez-faire-kapitalism var misslyckade, förespråkade rasbiologiskt "det tyska folkets rasrenhet" och förföljde dem som de ansåg som antingen rasfiender eller Lebensunwertes Leben (livsovärdigt liv). Detta inbegrep judar, slaver och romer samt homosexuella, mentalt handikappade, kommunister med flera. Judar sågs som roten till all världens ondska och hölls ansvariga för både kapitalismen och kommunismen. I enlighet med dessa övertygelser organiserade partiet och den tyska staten, som det kontrollerade, ett systematiskt massmord på cirka sex miljoner judar, känt som Förintelsen, och cirka fem miljoner andra människor, främst ryssar, polacker och romer. Flera tusen politiska fiender till den nazistiska regimen, tillsammans med tyska homosexuella, handikappade och religiösa minoriteter dödades också. Hitlers strävan att bygga ett imperium genom att expandera Tysklands territorium var huvudorsaken till andra världskriget i Europa.

Efter Tysklands förlust i andra världskriget upplöstes och förbjöds partiet 1945.