Jag växte upp i 60-talets Linköping. Vi bodde i vasastans hyreslägenheter från 40-talet. Mamma arbetade på kontor och pappa var sjöman. I samma kvarter bodde mormor och morfar, jag gick bara rakt över Danmarksgatan, runt hörnet, tredje porten från vänster och sedan tre trappor upp. Mormor var alltid hemma och morfar arbetade på stora flygplansverkstan och extraknäckte som biografmaskinist om kvällarna. Vilken lycka att få ha en mormor och morfar! Där fanns alltid kåldolmar, raggmunk och en famn att krypa in i.

Vintern 2015 åkte jag och min familj på en lång resa till andra sidan jordklotet. Vi ville prova att leva i en annan vardag innan våra barn hunnit flyga ut ur boet. Att leva i ett nytt sammanhang, i ett annat klimat och med farliga djur, läsa tidningar och umgås med människor på ett annat språk, cykla i vänstertrafik och laga mat med nya råvaror ger inspiration. De små tingen i vardagen blir små sensationer och att ta ledigt från ett heltidsarbete som lärare ger frid och svängrum för nya tankar. När allt det vanliga bruset upphör och lämnar plats för lite frid och stiltje så kan andra berättelser dyka upp, det var så boken om Gösta och Mona – bästa vänner året om, kom till.

Under mina 30 år som ämneslärare i svenska har jag fått läsa många elevers fantastiska historier som ofta handlar om starka minnen från barndomen med dofter, bilder, smaker och magi. Nu har jag skrivit mina egna barndomsminnen om hur en pojke och en flicka av en händelse träffas i pulkabacken och om hur de blir riktigt goda vänner.

Om man har en vän så kan man klara av nästan hur mycket svårigheter som helst. Vänskap är tidlös men bokens stoff är hämtat från 60-talets Sverige. Det var helt enkelt en annan tid, inte bättre inte sämre, men annorlunda om man jämför med nuet. Barn och vuxna levde ofta var sitt liv, vi visste helt enkelt inte så mycket om varandra. Många gånger hade vi nog tur som klarade av alla farligheter som låg och lurade. 

Jag har skrivit boken Gösta och Mona – bästa vänner året runt tillsammans med min man Martin Widmark och de fina bilderna har Stina Wirsén gjort.