När livet peakar och kräver dig fullt ut är det långt till pensionen och föreställningen om det liv som då följer. Då hade jag varken tid eller intresse av att fundera på hur tillvaron skulle gestaltas efter 65. Chefskap, ensam med små barn, hus och sommarstuga tog hela mig i anspråk. Och lite till. Livet var härligt och intensivt, färgerna var starka och klara även om jag många gånger balanserade på gränsen för vad jag mäktade med.

Belöningen var en stark livslust och känsla av närvaro. När det blev lite väl intensivt tänkte jag; ”det blir lugnare när du går i pension”. Mamma fyllde på med sitt burdusa ”vila för du göra i graven”, fostrad som hon var i en tuffare tid.

Men en dag stod jag där. Ett 40-årigt yrkesliv var över, barnen vuxna, föräldrarna borta. Bara jag, mannen och hunden är kvar, alla till åren komna, och vi tittar lika frågande på varandra. Vad gör vi nu? Jag hade aldrig tid att odla några intressen, jag levde helt för jobbet och barnen (tyvärr ibland i den ordningen), något jag ångrar idag. Men fortfarande vet jag inte riktigt vad jag skulle valt och vill tillägga - golf var och är fortfarande inget alternativ.

Plötsligt smyger sig de stora frågorna på, helt oväntat. Jag har inte bjudit in dem och de tar mig med både förvåning och oro. Hur ska jag leva nu? Vad är meningen med mitt liv när allt och alla verkar klara sig så förträffligt utan mig? Jodå, jag har också engagerat mig i det lokala föreningslivet, är med i bokcirklar och fortsätter springa i skogen så länge knäna håller. Men det är något större som skaver. Hur hitta försoning med det liv jag levt, hitta glädje i den tid jag har kvar, upptäcka några av livets mysterier som jag hittills missat? Och vem är jag nu? Identitet och självkänsla vacklar utan den synlighet och bekräftelse som jobbet gett. Klapparna på axeln får du ge dig själv. Hur kul är det?

Min bok Nuförtiden är en samling av de krönikor jag publicerade under pandemiåret 2020 i två skånska lokaltidningar, Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet. Jag fortsätter att skriva på samma tema och kommer att samla årets texter i en ny liten bok. Av de läsarreaktioner jag fått drar jag slutsatsen att dessa mer existentiella frågor är gravt underdiskuterade, det finns ett sug efter att få läsa och samtala om, enkelt uttryckt, meningen med livet.