Elisabeth Wolpert är läkare och forskare. Hon har utbildat sig i skönlitterärt skrivande, på Skrivarakademin och Paideia folkhögskola. Boken "de avhuggna, de räddade" är en dokumentärroman om hur Elisabeths föräldrar överlevde nazistockupationen och Förintelsen, i Polen. Pappan var en ung man som flydde ut ur Warszawas ghetto. Mamman var ett barn som smugglades ur samma ghetto och togs om hand av en polsk-katolsk familj. Boken är byggd på ögonvittnesskildringar, främst från pappans berättelser. Trots den svåra fonden av Förintelsen innehåller boken ljus.