Jag är lärare sedan slutet på 90-talet och har tillbringat majoriteten av mina tjänsteår med att planera och genomföra undervisning inom ramarna för statlig institutionsvård, socialtjänst och LSS. Jag har också undervisat på gymnasie- och grundskolenivå, men mitt engagemang har alltid varit starkt orienterat mot elever som är i behov av särskilda stödinsatser. 

De elever jag arbetat med tillhör en av samhällets svagaste och mest maktlösa grupper. De beskriver hur de av olika skäl hamnar i byråkratiska och juridiska processer de saknar alla förutsättningar att förstå eller överblicka och den totala vanmakt detta innebär. I mång fall har tvångsplaceringar dessutom inneburit nedåtgående spiraler som slutat mycket illa för den unge. 

Det är detta jag vill skriva om. Föra ut deras berättelser.