Min pappa köpte en liten skrivmaskin till mig när jag gick i nian. På den skrev jag min första roman som jag läste högt för tjejer i klassen. Vågade skicka den till en väns mamma som var lektör, hon sa att det var bra men jag var för ung: ”Samla erfarenhet skriv om sånt du känner till.” Nu blir jag 75 och har skrivit en roman om tio år i en storfamilj på landet i Närke! Tidsandan, tankarna och minnena har plockat upp till ytan, återberättat allt på mitt sätt men med en kollektiv röst. Det är ett VI som berättar, i början är det kanske ovant för läsaren men sen flyter det på. Jag hade läst Julie Otsukas bok Vi kom över havet och där hittat hur jag skulle kunna gestalta allt jag ville berätta i Vi kom från Stockholm.       

Jag brukar beskriva mig som en rännstensunge från Stockholm som genom att leva livet har utvecklats till pensionär i Skåne!